ÖRNSKÖLDSVIK. Älskad av egna fansen – hatad av motståndarna.
Magnus Wernblom, 44, rörde upp känslor som få spelare i dagens hockey kan framkalla.
En lång intervju med ”Werner” handlar därför inte oväntat om känslor – glädje, bråk, skandaler och en tragedi.
– De där svarta säckarna vill man inte se…

Precis innan jag ska flyga upp till Örnsköldsvik får jag ett sms om att planerna på den tänkta hemma hos-intervjun är ändrade. Magnus Wernblom föredrar att genomföra intervjun på kontoret på bilfirman där han jobbar.
– Jag har alltid velat ha en privat sfär, och framför allt nu när mina barn är så uppe i hockeyn, då vill jag ha det så lugnt som möjligt, säger han.

”Werner” skrattar mycket och ofta under intervjun, men håller en distans när det närmar sig privata händelser. Han kommer dock så småningom att öppna upp sig och berätta om en en tragisk händelse i livet, men vi återkommer till det.

Hur ser dina dagar ut numera?

– Jag jobbar på bilfirma och följer mina tre barn inom hockey. Fram tills ifjol har jag varit ledare på juniorsidan både inom pojk- och flickhockey.

Har du några tränardrömmar?

– Nej. Det är ganska tuff bransch och jag har ett bra jobb i dag som jag inte vill lägga åt sidan för ett osäkrare jobb. Jag kommer säkert träna ett ungdomslag senare, men inte nu.

Du ser fit ut.

– Tack. Jag väger mindre nu än när jag spelade, så det är väl musklerna som har försvunnit.

Tränar du mycket?

– Nej, inte speciellt mycket.

Har du alltid haft ett bilintresse?

– Jag jobbar som begansvarig och har ansvar för alla begagnade bilar vi säljer, köper och byter in. Jag gillar att köra bil, men är ingen fanatiker. Men visst, jag sitter gärna i en SUV eftersom jag börjar bli gammal och stel.

– Mer jag har mer ett säljintresse. Att sälja en bil är som att göra ett mål. Det finns något att mäta och sträva efter. Därför är december och januari tyngst för det är då vi säljer få bilar.

Wernblom har under hela hockeykarriären haft ett civilt yrke, även om det ”bara” varit deltid.
– Det finns mer tid än vad man tror. Men det gällde ju att ha en arbetsgivare som var medveten. For vi till Malmö och kom hem tre på natten behövde jag inte vara på jobbet klockan åtta.

Vilket är ditt bästa säljknep?

– Ärligheten. Det är faktiskt sant, för det tjänar man på i längden.

Förutom moderklubben Kramfors-Alliansen och tre säsonger i Skellefteå spelade Magnus Wernblom hela sin karriär i Modo.

Kan du beskriva din känsla för Modo och Ö-vik?

– Vi var så länge tillsammans. Visst, det kom nya spelare, men det fanns hela tiden en kärngrupp kvar. Tyvärr känner jag knappt en jävel i Modo i dag. De har rensat ut allt.

Det finns ingen i Modos organisation som du är hej och du med?

– Nej.

Hur känns det?

– Det känns lite tokigt.

Har klubben tappat själen?

– Jag vet inte hur de tänker, så jag kan inte uttala mig om det. Men jag kan tycka att det är tråkigt.

Du går inte dit och tar en kaffe?

– Nej, nej, nej. Jag har ingen kvar som jag känner.

2004 lämnade Wernblom Modo för Skellefteå.

– Vi kom inte överens. De skulle dra ner på det ena och det andra och när de skulle dra ner på min ersättning sa jag nej, nu byter jag klubb. Jag var inte beredd på en lönesänkning.

Hur kändes det?

– Vemodigt, såklart. Det var inget jag hade räknat med. Sen kom tjurigheten in i stället och det blev jättebra för mig i Skellefteå. Kanske skulle jag ha lämnat tidigare. Och tydligen gjorde jag det ju så bra i Skellefteå att jag fick komma tillbaka till Modo, och då var det plötsligt en helt annan lönenivå. Det är en sjuk värld. Man måste bort en stund för att få bra betalt.

Modo har länge varit känd som en talangfabrik som producerar världsstjärnor, men nu är Wernblom orolig.
– Nu har det varit ett glapp ett tag, om vi ska vara riktigt jävla seriösa. Vi kommer till en viss gräns, sedan tar det lite stopp, tyvärr. Vi, eller dom, måste nog sätta sig ner och se, vad är det som tar stopp? Men det är mycket politik inom hockeyn, och det berör, kanske framför allt vid matbordet. Arbetsgivarna tappar några timmar i arbetskraft dagen före, samma dag, och dagen efter Modo spelar match.

Datum: 19 mars 2000
Vad: ”Huselius om Wernbloms hotelser”.
– Tur att jag inte har glasögonen på mig, jag ser inte vad det står…
I ingressen säger Kristian Huselius: ”Redan i första bytet sa Wernblom att han skulle slå ut tänderna på mig”.
– Jag tror inte att ”Husse” ljuger, utan jag har säkert sagt så där. Jag gillade det där med trash talk, som jag tycker ingår i spelet.

2006 var Wernblom med om att spela upp Skellefteå i SHL, klubben som hade väntat i 16 långa år på avancemang. Klubben har sedan dess varit en av svensk hockeys mest framgångsrika och Wernblom förstår varför.
– Det fanns en känsla att man höll på att bygga något riktigt bra. När man såg klubbdirektören Pea Israelsson gå ner i gången och sopa upp lite tejp, det skapar en gemenskap och kraft som sänder signaler att vi ska hjälpas åt. Sånt är otroligt viktigt för mig.

När Wernblom återvände till Ö-vik med Skellefteå höll Modofansen upp en banderoll med texten ”Det finns en hjälte, men han ser förjävlig ut i gulsvart”.

När sedan karriären var över, och tröja #9 skulle hängas upp i taket, hyllades han av både Modos och Skellefteås klackar.

– Det var en ära att få tröjan i taket, men att båda klackarna hyllade mig var nog ännu bättre. Den känslan var grym. Samtidigt var jag tudelad. Jag ville uppleva det samtidigt som jag funderade, när får jag kliva isen?

Kunde du inte njuta av stunden?

– Det var en fantastisk känsla att få se det, men det är en djävulsk anspänning. Se på ”Falken” (Djurgårdens Nichlas Falk), han ramlade ju ihop. När jag kom hem efter den kvällen kändes det som att jag hade sprungit ett maraton.

När: 16 januari 1991
Vad: ”Det var som sjutton, grabbar” och på bilden syns du, Peter Forsberg och Markus Näslund.
– Jag debuterade mot Södertälje borta och spelade ihop med Markus och Peter. Jag gjorde mål i debuten, slagskott mellan benen på Reino Sundberg, sånt glömmer man inte. Men jag var ganska länge på bänken, de såg mig som en bra inhoppare, men det kändes ju sisådär. Jag minns en match mot HV när jag gjorde två byten och två mål. Men anledningen att jag fick chansen till slut var Modos skrala ekonomi som gjorde att klubben var tvungen att skicka iväg stjärnorna.
Vilken kontakt har du med Foppa och Näslund i dag?
– Markus har ju en grabb som spelar hockey så han springer man på för jämnan. Peter och jag träffas och spelar golf ibland.

 Hur känns det i dag att ha vuxit upp och spelat med två såna världsstjärnor?
– Det är jättekul, men jag ser dem inte som världsstjärnor. Det är Peter och Markus, inte mer än så. Men det har nog mentaliteten i Ö-vik att göra. Går du på affären och ser Peter på affären, så är det inte mer än så.
Du har ju haft en fantastisk karriär, men är du avundsjuk på deras NHL-succé?
– Nej, jag tycker bara att det är roligt för dem. Och deras succé är väl det bästa som har hänt för Örnsköldsvik för både Peter och Markus har investerat hur mycket som helst här. De är duktiga på att ge tillbaka.

Som hockeyspelare var Magnus Wernblom spelaren som egna fansen älskade och motståndarfansen älskade att hata. Gjorde han inte mål eller assists så tjafsade han eller satt i utvisningsbåset.
– Man ska aldrig vara omtyckt av motståndarfans, då har man misslyckats. Frölunda och Luleå var nog de som avskydde mig mest. Jag minns när jag och Fredrik Öberg var skadade under en försäsongsmatch mot Luleå och satte oss på läktaren. Plötsligt kom deras hejaklack och satte sig runt oss och det blev hätsk stämning. På slutet gjorde vi upp att med två minuter kvar skulle vi hoppa och springa iväg. Öberg var inte lika snabb iväg som jag så de sparkade efter honom. Jag tror att han fick en spark på armen.

Och på isen var du ofta i hetluften.

– Ja. Men det tog tid för mig att lära mig att inte slå tillbaka. Efter drygt 30 års tid så… Jag fick ofta med mig folk till utvisningsbåset, men det var svårt att få med sig en tvåa till på motståndaren. Jag skulle alltid vara på gränsen, balansera på strecket, då var jag som bäst.

Finns det för få Wernblom-typer i dagens hockey?

– Ja, och det förstår jag. Får man långa avstängningar och böter som man får i dag så skulle jag också försöka hålla mig lugn. Det är ju skattade pengar som ryker och då tar man sig en funderare innan adrenalinet kickar in.

När: 6 mars 2004
Vad: ”Wernbloms vilda utbrott”. Du crosscheckade Andreas Jämtin i nacken när han låg ner på isen.
– Usch, det var inget bra, det skäms jag över. Han hade retat upp mig genom åren och till slut landade det i det där. Men den är inte snygg, jag kom undan billigt med bara fyra matchers avstängning.

Vad är det som händer i dig när du tappar det så fullständigt? Vi har ju ett annat exempel mot Djurgården 1998.
– Det mot Jämtin var att tappa det, men det tycker jag inte att jag gjorde mot Djurgården. Att slå klubbjäveln i sargen det händer lite nu och då.
Men Alavaara tappade det.
– Ja, eller om domaren Tomas Andersson hade felslipat och var livrädd. Så jäkla hårt var det inte. Skulle Alavaara ha velat köra över honom kunde han ha gjort det fullständigt, så jag köper inte det heller.

Magnus Wernblom gick 2014, när han var J20-tränare i Modo, ut i Sveriges Radio och sa att han ville se en regelförändring som tillät slagsmål i svensk hockey. Uttalandet fick kritik av ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, som menade att slagsmål inte hör hemma på ishockeyarenorna.
– Jag sa att publiken gick igång på slagsmål och det blev ett jäkla liv. Men jag vill ha känslor på isen som publiken går igång på. Jag tycker att det är för mesigt och lamt i dag.

Känslomänniskan Wernblom valde den 4 november 2008, mitt i säsongen, att avsluta karriären efter bara fyra poäng på 17 matcher.
– Jag var klar med ishockeyn. Det fanns inget mer att hämta ur mig och går inte jag på fullt… då gör jag inget bättre resultat i division 2.

Kändes det bittert att det blev ett sånt slut på din karriär?

– Klart att jag hellre hade fått avsluta karriären efter en säsong där jag hade vunnit något, men jag är ganska impulsiv av mig. Har jag bestämt mig för någonting, då blir det så. Sedan dess har jag inte haft suget tillbaka efter spelet på isen, bara till surret i omklädningsrummet.

När man summerar din karriär är du bara tolv mål från Håkan Loobs målrekord genom tiderna i SHL.

– Är det inte bara fyra?

Vi dubbelkollar statistiken på svenska ishockeyförbundets hemsida. Håkan Loob 305 mål, Magnus Wernblom 293 mål, står det.

– Äh, kör på det som står där, det har ingen betydelse…

Många ser nog dig som en vinnare på isen, som brann och gjorde allt för att vinna. Hur bittert är det att du har fyra SM-silver, men aldrig fick vinna guld?

– Det är jäkligt bittert. Men jag ser det bara som en torsk, mot Brynäs 1999. I de tre övriga hade vi gjort det bra som ens kom dit, det var tre vunna silver. Men Brynässkiten är jobbig än i dag, det känner nog hela Ö-vik.

Men mot Malmö 1994 ledde ni med 2–0 i matcher?

– Jo, men vi blev åtta i grundserien det året och fick kriga hela vägen fram. Malmö var klart bättre.

Och sen fick nästan alla dina polare vinna SM-guld 2007, när du spelade i Skellefteå.

– Ja, precis. Det var där felet var, när jag försvann så vann de, hehe. Men jag gläds med killarna.

Läser man gamla artiklar framstår det som att Wernblom kunde ha tagit ett NHL-kontrakt när han ville, men nobbade till förmån för familjen.
– Nej så var det inte. Det var lite surr ett tag, men inget seriöst, bara en dialog på telefon. Och jag blev ju inte draftad rätt år, med min åldersgrupp, utan året efter. Den spelstil jag hade har de överflöd av i NHL. De ville mer ha de som kunde trixa med en puck till två, hehe.

När: 7 januari 2004.
Vad: ”Magnus Wernblom knockad medvetslös”
– Här var jag riktigt borta. Jag minns ingenting av det, men det är hemskt att se sig själv liggande utslagen.
I artikeln kan man läsa att Wernblom var okontaktbar i 30 sekunder. Hans liv räddades av den som han hade kolliderat med, Färjestads Peter Nordström, som satte in en snabb första hjälpen-insats på isen.
– Jag hade ett par fingrar i munnen minns jag. Sedan vaknade jag upp i omklädningsrummet.
Men du flög tydligen hem efteråt?
– Ja, det var lite annorlunda på den tiden… Men jag har lyckligtvis inga men av det i dag.

Du hade ju å andra sidan flera ”special skills”; det fysiska spelet, munlädret och näsa för mål.

– Jo, men det finns så många som liknar mig. Tomas Holmström lyckades slå sig in på deras villkor, men på min tid var det annars nästan bara lirare som gjorde det bra i NHL.

Men du hade väl anbud från andra svenska klubbar, till exempel Djurgården?

– Ja, Hardy Nilsson hade lite funderingar 2000, men det blev aldrig så. Enda flytten jag gjorde var till Skellefteå, som ju är så likt Ö-vik som man kan komma.

– Jag gillar skotern, fisket, naturen. Blir det för stressigt här kan jag dra upp till fjället och bara sätta mig och vara.

När: Expressen 13 december 1988.
Vad: ”Fotboll eller hockey, nu tvingas Magnus välja”.
– ­Det var en riktig safari som jag inte hade hoppats hamna i. Efter att jag hade vunnit tv-pucken fick jag en kallelse från pojklandslaget i fotboll att jag skulle spela mot Spanien. Men då fick förbundskaptenen Ulf Lyfors reda på att jag hade vunnit tv-pucken i hockey och inte kunnat förbereda mig för fotboll. Sedan fick jag inte vara med något mer.
Inte så smart av fotbollsförbundet om de nu ville att du skulle välja fotboll.
– Nej, det var ett enkelt val efter det vad jag skulle satsa på.

Gjorde du så även under karriären?

– Då tränade vi så ofta, men fick jag en ledig eftermiddag kunde jag åka iväg och bara sätta mig vid en sjö. Jag älskar att ladda batterierna i skog och mark.

Det blev ”bara” 23 landskamper och inget VM för dig. Tittar man poängraden du har säsong efter säsong, är det inte konstigt att du aldrig fick spela i ett VM?

– När det gick som bäst skulle jag egentligen spela i VM 2000 i Moskva, men då fick jag något skit med ljumskarna.

Wernbloms tre barn spelar alla ishockey. Moa, 19, spelar i Linköping i SDHL och ska nästa år studera i USA och spela collegehockey, Lukas, 17, spelar i Modos a-lag i hockeyallsvenskan, och Wilma, 14, spelar i Örnsköldsvik Hockey.

Hur fick du barnen att bli hockeyintresserade? La du en puck bredvid nappflaskan?

– De två äldsta var det inga problem med, men den yngsta, Wilma, var anti hockey. Och jag kan förstå henne när hon varit tvungen att följa med på mina matcher och sedan på syskonens cuper. Men för tre år sedan sa hon plötsligt att hon ville prova.

Har du påverkat barnen mycket?

– Vi har ofta diskussioner och det jag ser från läktaren är ofta inte det samma som de har upplevt saken på isen, det är fascinerande och roligt.

Vad ser du för likheter mellan dig och barnen?

– Moa är nog mest lik mig, förutom att hon inte gör så många mål. Men hon är en brunkare som jag var.

Många tycker ju att Lukas är lik dig just med det orädda, respektlösa.

– Spelar han ytterforward spelar han ett annat spel än när han är center och är ganska rivig och lik mig.

De måste vara stolta över det du har åstadkommit?

– Nej du, jag får bara skit. ”Du var så jäkla lat, du gjorde ingenting, du kunde inte åka skridskor, du stod bara framför mål och petade in den”, det är den jargongen.

Men du hade målsinne.

– Ja, jag brukar säga till ungarna att du behöver inte vara ingenjör för att förstå att pucken ska mellan stolparna och över röda linjen och är man i närheten av det så är det stor chans.

På youtube finns det en klassisk intervju som Wernblom gör med SVT:s Kjell Kjellman. Replikskiftet är underbart.
Kjellman: ”Det bortdömda målet, nån tveksamhet där?”
Wernblom: – Nej, jag är ju i målgården, men det känns som att jag blir ditknuffad.
Kjellman: – Har det nån betydelse?
Wernblom: Ja, det har väl en jävla betydelse.
Kjellman: – Ja, men du är ju där ändå.
Wernblom: – Jo, men det beror väl på hur man kommer dit, eller hur? Visst är det inte första matchen du är på heller va?

Magnus Wernblom skrattar när vi spelar upp klippet.
– Jag tror att han höll på med pingis eller nåt egentligen, så det kanske var hans första match. Det var i Scandinavium och Frölunda hade gjort något jäkla skitmål i slutet av perioden och så direkt när jag kom av isen så stod han där. Från början är intervjun lugn, men när han säger goddag yxskaft så… Jag har svårt att hålla tyst i det läget. Men med tiden har jag lärt mig att jag aldrig får sista ordet mot journalister.
Finns det någon sportjournalist som du gillar då?
– Jonas Fahlman från Skellefteå kunde jag säga mycket till. Han kunde hockey och förstod vad jag menade. Han kunde även ställa tuffa frågor, men det gör mig inget så länge man har kött på benen.

Ser du någon Magnus Wernblom i dagens hockey?

– Nej, ingen är så dålig på att åka skridskor som jag var, hehe. Nej, men på allvar så är det en helt annat hockey i dag. Jag levde på stenåldern jämfört med i dag. Hade jag kommit upp i dag så hade jag spelat i division två.

– I dagens hockey är det a och o att kunna åka skridskor. En bra skridskoåkare tar ut en skicklig spelare, det är dit vi har kommit. Du ska bara veta hur mycket läder jag har nött ut. Som tur var kunde man på min tid haka spelaren och åka snålskjuts. Dagens hockey hade inte varit något kul för mig.

Det är när vi diskuterar dottern Moa som Magnus Wernblom öppnar upp sig och lättar på fasaden. I april 2016 hittades Moas pojkvän Markus Olsson död och Magnus Wernbloms ögon blir blanka när han tänker på det.
– Det var en jobbig tid, första tiden efteråt var grym.

Hockeymålvakten Markus Olsson – som var utlånad till Piteå från Modo – lämnade restaurangen Allstar i Örnsköldsvik vid 01-tiden under natten mot lördagen den 8 april och från klockan 01.08 var hans telefon avstängd. Under helgen pågick ett intensivt sökarbete och vid 15.12 på söndagen hittades Olsson i vattnet, död. Inga brottsmisstankar fanns. Kerstin Svedberg, som ledde polisens arbete, bedömde dödsfallet som en olyckshändelse.
– Jag hade varit hans tränare i Modo J20. Det är jobbigt än, men man lär sig tids nog att leva med det. Sedan går det i vågor hur man mår.

Hur stöttar man sin dotter i en sån sorgeprocess?

– Det är inte slå lätt när man knappt har varit med om något sånt själv. Jag har ju bara mist min mormor och morfar. Det finns inget riktigt botemedel mot sorgen utan det gäller nog bara att lyssna och trösta.
– Ofta säger man att det är sorgligt att han gick bort för han var så snäll, och så vidare. Men här var det verkligen… det finns nog ingen snällare människa, Markus var nästan för snäll. Han var genuin.

Markus rapporterades först försvunnen innan han hittades i Örnsköldsviks hamn.
– Jag minns att Moa gjorde högskoleprovet i Göteborg. Vi bilade ner dit och på kvällen så pratade hon och Markus. På morgonen fick hon köra hem eftersom jag ville se travet. Då rapporterades Markus borta och vi var ute och letade efter honom i två dygn. Sedan fick vi se hur de plockade upp honom i hamnen. De där svarta säckarna vill man inte se…

Du har inga problem att prata om det?

– Nej, och det måste man nog göra i slutändan för att komma över det.